Du som jobbar din första sommar nu, var det det här du drömde om? Känns det som att glappet mellan journalistdrömmarna på utbildningen och verkligheten på en ensamredaktion i den lilla kommunen är för stort?
Du jobbar och jobbar och förväntas förskjuta din arbetstid så att du kan fånga upp den där bouleträffen i stadsparken och fast du egentligen inte vill så gör du det för det är bra att fylla sidorna (eller fylla på på den omättliga webben). Det känns som att det inte var det här du drömde om att göra. Ett nedslag på en bouleträff är knappast att förändra världen.
Till dig vill jag säga många saker men jag börjar med en enda sak: håll ut.
I semestertider är det inte de tunga uppdragen vi ordinarie jobbar med heller. Vi försöker hålla prenumerationsstocken levande när alla har slagit över i semesterläge. Men vi ser att det vi gör resten av året mer än väl väger upp det. Och för att vi ska kunna orka göra det behövs du som är vikarie.
Det beskrivs ofta som att jobba på lokaltidningsredaktion är ett instegsjobb i den här branschen. Så var det kanske fortfarande när jag började, för 30 år sen. Då var man fler på en lokalredaktion och fick vägledning. Man behövde bara fokusera på att skriva och ta bilder. Det fanns ingen webb och idéen om att en tidning skulle ha rörliga bilder hade ingen kommit på. Det var färre moment helt enkelt.
Idag ser det helt annorlunda ut. Vi skriver, fotar, webbar, tar rörligt och klipper video. Men det är egentligen bara hantverket. Journalistik handlar om att förmedla och berätta. I vilken form är sekundärt. Det viktiga på en lokalredaktion är att skildra det samhälle man verkar i. Och det är ömsom vin ömsom vatten. Så är livet för de allra flesta i det här landet. Och det finns nåt fint i att skildra det. Ja, rent av viktigt.
Du kanske är rädd för att bli skärmdumpad och publicerad i “lokaltidningsbesvikelser” på Facebook. Var inte det, det är inget man dör av.
Vi är våra egna nyhetschefer och måste liksom hitta grejer från vår ort. Men med det kommer också en stor frihet att rota i det man dyker på. Man kan ta grepp om frågor som simkunnighet, avgångsbetyg, myndigheternas tillgänglighet eller klimatfrågor som vattenbrist och foderbrist.
Det krävs mycket av en lokalredaktör idag. Att cheferna tror på att du klarar det ska du ta som en komplimang. Och om du känner att det är mycket slit och få tack så kommer här i alla fall ett sådant: Tack för att du vill jobba så att vi ordinarie kan få semester. Vi hade inte pallat annars.
Ps. Man kan säga nej till att förskjuta sin arbetstid – och då får chefen beordra övertid. Det gör de sällan för en bouleträff i parken – om det inte är SM.
Text: Erika Wiman Snäll, ledamot i Journalistförbundets styrelse, ordförande för Journalistförbundets yttrandefrihetsgrupp samt lokalredaktör på Barometern-OT
Läs gärna också Jens Kreys sommarkrönika.